Håller du bakdörren öppen i din relation?

Hänger du dig till fullo i din relation eller finns det sätt där du “läcker” energi, genom att tänka på andra, dagdrömma, kanske messa med någon?

Vi måste våga erkänna för oss själva var vi nått vår gräns för vad vi vågar riskera när det kommer till intimitet. Att ge sig själv till fullo till en person, att dyka rakt in, är en handling som kräver tilltro.

Om vi har blivit sårade tidigare i livet, av föräldrar eller tidigare älskare, är det lätt att vi omedvetet försöker skydda oss själva genom att inte fullt ut ge oss till vår partner. På små subtila plan, eller på mer påtagliga sätt, håller vi bakdörren öppen. Det är i slutändan en skyddsmekanism. Det ger oss chansen att inte falla sönder totalt om relationen inte skulle fungera, för då har vi några små krokar ute redan. Redo att plockas upp vid behov.

Troligen går vi med en omedveten föreställning om att ett slut ändå är det mest sannolika scenariot.

Men det finns också en annan sida av det här, kring hur vi hanterar när vi är missnöjda i nuet. Vi kanske har hängett oss från början, men över tid har problem uppstått och våra behov blir inte längre mötta. I stället för att ta tjuren i hornen och adressera det som inte fungerar, börjar vi titta efter alternativ.

Det blir ett sätt att behålla tryggheten med en fot kvar i relationen, samtidigt som vi söker nästa person för att inte riskera att  bli ensamma. Det är mänskligt, men det saboterar den sista chansen relationen har att faktiskt läka, och det skadar vår egen integritet.

Oavsett om vi håller bakdörren öppen av rädsla för att bli krossade eller ensamma, blir resultatet detsamma: vi missar chansen att uppnå den djupaste kärleken och intimiteten. För vi släpper inte in den andra hela vägen in i vår autentiska upplevelse och/eller vi delar inte de tvivel vi faktiskt bär på. 

Och det enda sättet vi kan våga göra det på är om vi litar på oss själva. Att vi vet: jag kommer att dela var jag befinner mig emotionellt och om det här tar slut så kommer jag att vara ett totalt vrak, men jag kommer att greja det ändå. Jag kommer att ligga på golvet och gråta, jag kommer att skrika, men till slut kommer jag att plocka samman mig själv och gå vidare.

Så att våga hänge sig till den djupaste kärleken handlar i slutändan om i vilken utsträckning du litar på dig själv – på din egen förmåga att ta hand om dig själv när det skaver och gör ont. Och det är något vi kan träna upp.