Samma bråk - igen?

När vi har kört samma bråk ett antal gånger med vår partner kommer vi ibland till punkten att vi slutar ta upp det här ämnet. Inte för att det inte fortsätter att vara ett problem för oss utan snarare för att resultatet alltid blir detsamma, dvs. ett bråk som inte leder någonstans.

Då kanske många tänker: jamen vad är problemet med det då? Vi kan väl bara fortsätta undvika det här ämnet och leva lyckliga i alla våra dagar? 

Oftast fungerar det här inte. För tyvärr ligger våra olösta konflikter, och platser där vi inte känner oss mötta, och skaver. Och det tar sig i uttryck sidledes i t.ex.: passiv-aggressivitet, olust att vara intim, allmän irritation mot den andra.

träna upp kommunikationen

Så vad vi behöver göra är att lära oss kommunikationstekniker där vi kan prata om saker utan att det spårar ur. Det kan tyckas onödigt att lägga tid på att lära sig att kommunicera. Det borde väl inte vara så svårt? Men det är det för väldigt många.

För vi kommunicerar, kring ämnen som berör oss, på det sätt vi lärt oss genom uppväxten och livet. Och ofta är det helt ärligt inte de mest konstruktiva sätten vi plockat upp utan snarare sätt som provocerar vår partner eller triggar försvar/avstängning.

många konflikter har inte ens en "lösning"

Inom relationsforskningen vet man idag att över 60 % av alla återkommande konflikter i en relation faktiskt inte går att "lösa" i meningen att ni ska tycka lika om saken. 

Skillnaden mellan par som håller ihop länge och mår bra, och de som glider isär, handlar inte om det. Det handlar om hur de hanterar och kommunicerar kring varandras olikheter. 

att skapa en struktur kring kommunikation

När vi har en rad ämnen som tenderar att spåra ur behöver vi ofta hjälp med en struktur kring hur vi ska kommunicera. Det bygger en trygg ram kring ämnen där ingen känner sig trygg idag. 

Att skapa strukturerad kommunikation är nästan alltid det första jag jobbar med tillsammans med paren som kommer till mig. Och när man väl får rätt verktyg märks skillnaden snabbt. 

Det betyder inte att alla problem är vips lösta, men det är en god start för att kunna jobba vidare med de problem som ligger i vägen för där ni är idag och den relation ni båda längtar efter.

Är ni intresserade att lära er mer om att kommunicera på ett respektfullt och inkännande sätt kring ämnena som tidigare har skapat konflikter mellan er? En bra början kan vara ett 30-min gratis första samtal med mig som du kan boka här:

Se tider & Boka

Håller du bakdörren öppen i din relation?

Hänger du dig till fullo i din relation eller finns det sätt där du “läcker” energi, genom att tänka på andra, dagdrömma, kanske messa med någon?

Vi måste våga erkänna för oss själva var vi nått vår gräns för vad vi vågar riskera när det kommer till intimitet. Att ge sig själv till fullo till en person, att dyka rakt in, är en handling som kräver tilltro.

Om vi har blivit sårade tidigare i livet, av föräldrar eller tidigare älskare, är det lätt att vi omedvetet försöker skydda oss själva genom att inte fullt ut ge oss till vår partner. På små subtila plan, eller på mer påtagliga sätt, håller vi bakdörren öppen. Det är i slutändan en skyddsmekanism. Det ger oss chansen att inte falla sönder totalt om relationen inte skulle fungera, för då har vi några små krokar ute redan. Redo att plockas upp vid behov.

Troligen går vi med en omedveten föreställning om att ett slut ändå är det mest sannolika scenariot.

Men det finns också en annan sida av det här, kring hur vi hanterar när vi är missnöjda i nuet. Vi kanske har hängett oss från början, men över tid har problem uppstått och våra behov blir inte längre mötta. I stället för att ta tjuren i hornen och adressera det som inte fungerar, börjar vi titta efter alternativ.

Det blir ett sätt att behålla tryggheten med en fot kvar i relationen, samtidigt som vi söker nästa person för att inte riskera att  bli ensamma. Det är mänskligt, men det saboterar den sista chansen relationen har att faktiskt läka, och det skadar vår egen integritet.

Oavsett om vi håller bakdörren öppen av rädsla för att bli krossade eller ensamma, blir resultatet detsamma: vi missar chansen att uppnå den djupaste kärleken och intimiteten. För vi släpper inte in den andra hela vägen in i vår autentiska upplevelse och/eller vi delar inte de tvivel vi faktiskt bär på. 

Och det enda sättet vi kan våga göra det på är om vi litar på oss själva. Att vi vet: jag kommer att dela var jag befinner mig emotionellt och om det här tar slut så kommer jag att vara ett totalt vrak, men jag kommer att greja det ändå. Jag kommer att ligga på golvet och gråta, jag kommer att skrika, men till slut kommer jag att plocka samman mig själv och gå vidare.

Så att våga hänge sig till den djupaste kärleken handlar i slutändan om i vilken utsträckning du litar på dig själv – på din egen förmåga att ta hand om dig själv när det skaver och gör ont. Och det är något vi kan träna upp.

När du känner dig som hans mamma är relationen på djupt vatten

Känslan av att ha ännu ett barn att ta hand om. Hans behov känns som ytterligare en börda att axla. Mannen som skulle finnas vid din sida som en parhäst, gör inte livet lättare för dig. Tvärtom är det nästan skönare att vara själv.

Det är då lätt att gå in i idén om att om han bara kunde växa upp och vara en riktig man så skulle allt bli bra.

Men om du befinner dig i en sådan dynamik som kvinna behöver du även se till hur ni hamnade där:

vad i ditt beteende har lett till fram till där ni är idag?

En kvinna som tar kommandot, och tar över, fixar och donar allt, kan frammana ett barnsligt beteende hos en man som blir lat. Därför att han inte förväntas eller måste kliva fram.

Och där är ni nu. Med en mamma och ett till barn. Och åtrår du honom? Skulle inte tro det…

Den här dynamiken går att vända men det kräver arbete och självinsikt från båda parter.

Det maskulina reagerar på utrymme och utmaning. Om kvinnan ockuperar allt utrymme genom att ständigt ligga steget före och lösa problemen innan de ens uppstått, skapas inget vakuum där mannen kan kliva fram.

Kvinnan behöver våga släppa bollen, tillåta att saker blir liggande (eller blir dåligt utförda) och skapa det tomrum som krävs för att hans maskulina drivkraft ska vakna. Mannen behöver känna att hans bidrag faktiskt gör skillnad, inte bara att han gör sysslor åt sin mamma.

Har du varit i det här? Eller är där idag?

Läs mer om mitt arbete och om hur jag hjälper par att vända osunda dynamiker HÄR.