Det går inte att lura din eros

I intima situationer kan det bli väldigt tydligt var vi befinner oss i en relation. 

Det finns förstås de som har ett väldigt bra sexliv, trots att annat haltar rejält i relationen. Men min erfarenhet är ändå att sexlivet ofta blir en ganska tydlig temperaturmätare på dynamiken i övrigt. 

Det blir till exempel tydligt om tryggheten och tilliten att hänge sig saknas, eftersom vi då inte förmår att hänge oss.

Kanske längtar jag efter att bara ”bli tagen” av min man, men sådan är inte vår dynamik.

Jag kanske känner ett behov av att vara i kontroll i vårt liv i övrigt, och känner att jag bär ett tungt ansvar.

Även om mitt erotiska jag längtar efter att hänge sig finns det inget att luta mig in i, inget att hänge mig till.

Min kropp och min eros ljuger inte. De skickar signaler som jag behöver ta på allvar.

Ibland handlar det inte ens om att den andra personen behöver ändra på sig, utan om hur jag själv behöver förändras.

I exemplet med personen som vill hänge sig, men inte kan, behöver jag ställa mig frågan:

Vem behöver jag vara för att bli den som kan hänge sig?

Det är alltid ett relationellt arbete. Ett arbete i mellanrummet mellan er. Inte något jag gör på egen hand enbart, utan en tillväxtzon er emellan.

Det här längtar jag efter att växa in i. Gör du också det? Vad behövs för att vi ska nå dit?

Det jag vill säga med det här är att om ert erotiska liv inte fungerar, betyder det inte att något är fel på någon av er.

Det betyder kanske att ni ännu inte har förstått vad som händer i er och mellan er. Vad era kroppar försöker signalera. Vad som saknas för att ni ska kunna känna er tillräckligt trygga för att vara fria tillsammans.

Att våra kroppar håller visdom kan låta flummigt eller som en klyscha. Men för mig betyder det framför allt att kroppens signaler innehåller information som är värd att lyssna på.

Om min kropp till exempel stänger ner betyder det inte nödvändigtvis att situationen framför mig just nu är farlig eller otrygg. Men något i mig reagerar med otrygghet.

Varför?

Därifrån behöver vi nysta vidare.

Vår intimitet är en plats för lek, kärlek och uttryck. Om lekplatsen är stängd är det en signal som jag behöver lära mig att lyssna till och förstå.

Med stor vördnad för din kropp och dess signaler.

Hur mycket ska du anpassa dig?

Någonstans går en hårfin gräns mellan att visa hänsyn i en relation och att börja utplåna sig själv. När din partner ber dig att ändra ett beteende, handlar det då om en rimlig önskan, eller ber de dig att ändra dig för att dämpa deras egen ångest?

Ibland har vår partner synpunkter på vårt beteende. Vi borde dricka mindre, inte ta över i konversationer, sms:a eller ringa oftare när vi är iväg eller vad det kan vara.

En relation kräver givetvis att vi tar hänsyn till den andra personens behov, men vad om det min partner ber mig att ändra handlar om något som ligger hos dem och inte hos mig. Om jag ändrar det här hos mig själv så känner jag mig som en mindre levande, mindre uttryckt och fri person? Mindre av mig?

Och hur ska jag kunna skilja på vad den andra personen faktiskt får acceptera och sitta med på egen hand och när jag borde lyssna och ändra mitt beteende.

Det här kräver din egen urskiljningsförmåga.

Ibland kan vår partner ha en osäkerhet, till exempel kanske du tycker om att prata med både män och kvinnor ute i sociala sammanhang, och han triggas när du verkar ha för trevligt med en man. Han kanske då ber dig att inte prata med andra män. Då får du ta ställning till:

1. Är det här något jag bara vill köpa rakt av, dvs. ändra mitt beteende?

2. Är det här något som ligger hos honom, dvs. jag säger att jag förstår att det gör honom obekväm, men jag känner mig 100% i integritet, och jag kommer inte att ändra mitt beteende för att det förminskar min värld.

   
   

Om jag väljer alternativ 1 bör jag bara göra det om jag inte tycker att det spelar någon roll för mig att skippa det jag i dagsläget gör. Dvs. jag hyser inget agg mot honom genom att ändra mig.

Om jag väljer alternativ 2 behöver jag kanske också fråga vad jag kan göra för att underlätta för honom. Kanske kan jag säga något, göra någon gest, som hjälper honom att bli lugn, i just det här specifika exemplet. Alltså vi jobbar som ett team kring det som är den enas osäkerhet, utan att du för den sakens skull behöver ändra ett beteende som du inte tycker att du skulle behöva ändra.

Med det här sagt vill jag också peka ut att många gånger kan de saker som vår relation och livet uppmanar oss att ändra, gör oss till en bättre version av oss själva. Vår partner kan vara en spegel på det sättet, som ger upphov till mycket personlig utveckling.

Det blir också en påminnelse om att om vi ber vår partner att ändra något, först fundera en vända till på om det här är något som faktiskt ligger hos mig.

Varför tappar kvinnan lusten när hon blir "mamma" åt sin man?

I par där kvinnan upplever sig som en mamma till sin man, är min erfarenhet att det är hon som tappar lusten först och inte han. 

Egentligen kan man väl tycka att den dynamiken borde vara lika oattraktiv för båda, men det brukar inte mynna ut i att mannen tappar lusten till henne, utan tvärtom.

Hon ser honom inte längre som en kompetent, självständig vuxen, utan som en till sak på att-göra-lista. Det leder till en skev maktbalans, som de flesta kvinnor finner avtändande.

Mannen ser oftast inte henne som en "mamma", utan en partner som har blivit kritisk, avvisande och sur. Och när han inte förstår varför hon är sur, känns hennes avvisande bara orättvist eller obegripligt för honom. Han kopplar sällan ihop hennes brist på lust med att han själv har släppt det mentala ansvaret och glidit in i en barnroll.

Det gör att de hamnar i två helt olika verkligheter:

• Hennes verklighet: "Jag är helt dränerad för att jag måste projektleda hela vårt liv och uppfostra dig. Jag känner noll åtrå till dig."

• Hans verklighet: "Jag gör ju vad du ber mig om, men du är bara missnöjd och vill aldrig ligga. Du har blivit en grinig person."

Det är ingen enkel dynamik att vända men det är möjligt.

Kvinnan behöver äga att hon gått in och tagit ansvar för saker som egentligen mannen borde göra själv. Varför har hon gjort det? Här gäller det att gå ett lager djupare och förstå.

Och mannen behöver vakna upp och inse att han tillåtit sig själv att agera som ett barn i relationen, med efterföljande konsekvenser.

Läs också mer om den här dynamiken här.