jag hatar feedback

Vi säger att vi vill ha den – men vill vi det?

Att kunna ge och ta emot feedback brukar ses som en viktig egenskap hos mogna vuxna som vill utvecklas och bli bättre versioner av sig själva. Vi förväntas ge och ta emot feedback i alla relationer: jobb, vänskap, romantiska och som föräldrar/barn. Samtidigt verkar så kallad konstruktiv feedback smärta något oerhört för många. Folk gillar positiv feedback, men den “konstruktiva” sorten landar väldigt ofta mer som kritik.

Och de flesta människor hatar att bli kritiserade. Ofta reagerar vi genom att: 

• Gå i försvar. 

• Känna skam eller värdelöshet. 

• Ta avstånd från den andra personen.

När jag fick mer än jag klarade

För en tid sedan bad jag min partner ta upp vad som är jobbigt med mig i vår relation. Jag insåg att han väldigt sällan pratar om det, utan fokuserar på allt som är positivt. Det är ju angenämt, men jag tänkte att det kunde vara bra att känna till även min utvecklingspotential.

Så han började. Han uttryckte sig konstruktivt och absolut inte anklagande, men när han kom in på punkt nummer tre kände jag bara: “Aj, aj, aj, du måste sluta. Jag kan inte ta mer.”

Jag kände mig som en riktig sopa. Värdelös. Det blev en viktig påminnelse om något jag redan visste: jag hatar feedback.

Två behov som krockar

Att bli informerad om sina tillkortakommanden av någon man respekterar skär rakt in. Forskning visar att anledningen är att feedback ligger i gränslandet mellan två motstridiga behov:

• Jag vill växa och bli bättre. 

• Jag vill bli accepterad för den jag är.

Så även om jag vet att feedback behövs för att växa, är det lätt att vågen tippar över och jag inte känner mig accepterad. En fin balansgång att navigera.

Kapacitet – vikten av tajming

Vi har också olika kapacitet för feedback beroende på var vi är i livet. När jag känner mig stark kan jag ta emot mer. När jag redan känner mig sårbar är min kapacitet nära noll. Och vad är poängen med att leverera feedback till någon som inte har möjlighet att ta emot den?

Mer skada än nytta?

Jag minns ett gammalt jobb där vi skulle införa en “feedbackkultur”. Alla anställda fick utbildning i hur detta skulle implementeras, men i slutändan blev det lite av en shitshow. Helt plötsligt skulle alla gå runt och ge feedback till varandra utan särskilt bra självkännedom. Ibland gör feedback mer skada än nytta i en relation.

Tre check-frågor innan du ger feedback

En viktig del i att ge feedback är din egen intention. Här är några frågor som kan hjälpa att bena ut den:

• Är det sant? (Eller projicerar jag min egen frustration?) 

• Är det omtänksamt? 

• Är det nödvändigt just nu? (Eller behöver personen först vila – eller är jag bara frustrerad och vill få ur mig det?)

När feedback faktiskt är en gåva

Med det sagt: välartikulerad feedback som levereras med omsorg och omtanke är en gåva. Även om den svider informerar den oss om våra blind spots och ger våra relationer möjlighet att växa istället för att vi glider isär.

Låt oss ta hand om varandra när vi levererar den.

Varma hälsningar,

Sofia