Stannar du i din relation av rädsla för att vara ensam?

Jag känner till det här ämnet väl, från insidan.

Jag har stannat i relationer alldeles för länge på grund av min rädsla för att vara ensam.

När vi stannar av rädsla i en relation kompromissar vi kring våra behov och vår sanning för att behålla relationen till varje pris. Tyvärr leder det ofta till att vi då aldrig kan få en relation som verkligen möter våra behov.

Det är först när vi är beredda att låta relationen dö, om den inte är rätt för oss, som vi får modet att agera på ett sätt som skapar förutsättningar för en verkligt tillfredsställande relation.

Det är då vi vågar uttala våra rädslor och våra mindre smickrande beteenden – som att vi drömmer om nästa Tinder-profil när vi är triggade.

Vi kan också känna in vår inre kärna och ställa oss frågan: Vad är jag inte beredd att kompromissa med i en relation?

För mig är det bland annat:

– Ett liv där närvaro med nära och kära är en prioritering

– Att utvecklas tillsammans

– Att leva i integritet: säga det vi gör, och göra det vi säger

– Att med intention skapa glädje och lätthet i vardagen

För att få en relation att fungera behöver vi ibland göra avkall på invanda beteenden eller prioriteringar. I vissa fall kan vi till och med må bättre av dessa avkall – som när vår partner ber oss göra något som vi egentligen också själva mår bra av.

Men om vi gör avkall på vår inre kärna, våra djupa värderingar kring vad vi vill få ut av livet, agerar vi förmodligen från en plats av rädsla snarare än från en omtanke om relationen.

• Vad är din största rädsla kring att din relation skulle ta slut?

• Och har du kompromissat kring saker du innerst inne vet att du aldrig borde ha gett upp?