Är du mer “jag” eller “vi” i en relation?

De flesta av oss är antingen mer “jag” eller “vi” i en relation. Och det är inte ovanligt att vi attraheras av vår motsats. Om vi ser det som en flytande skala där “jag” är på ena änden och “vi” på den andra verkar det till och med som att ju mer “extrem” jag själv är, desto mer dras jag till en extremitet åt andra hållet.

Låt mig beskriva vad jag menar med “jag” och “vi”. En extrem jag-person är väldigt fokuserad på sina egna behov och att göra vad hen vill. Personen kan känna in, uttrycka och ta plats för det den vill. 

En extrem vi-person håller paret, gruppen, familjen i fokus och har hela tiden i åtanke vad som är bäst för “oss”.

Sanningen är att vi behöver ha båda de här delarna i oss, både förmågan att känna in våra egna behov och att göra plats för det gemensamma. Och som vår läromästare i livet tilldelas vi ofta en partner som är det vi inte är.

Den som gillar frihet och att göra sin grej dras till en person som checkar in, kollar vad partnern vill och gärna skapar gemensamma planer. 

Vi-personen, som hela tiden har paret i åtanke irriteras av “jag”-personen som bara gör som en själv vill, utan hänsynstagande till “oss”.

Men det är bara olika stilar och sätt och om jag börjar se det här mönstret så kan jag se gåvan.

Jag har varit mer på “jag”-sidan av spektrumet genom livet. Jag gör det JAG vill göra. Det har varit positivt på många sätt, men inte alltid för relationen. Fråga min ex-man, han sa ofta “du bara gör det du själv vill”. “Ja och vad är problemet med det?" var mitt svar. 

Med min nuvarande partner har jag märkt att han nudgar mig mer mot “vi”. Han sa en gång “Jag skulle tycka det var nice om du kollade av med mig innan du bokar in grejer på helgen. Har du tänkt på att jag gör det med dig?”.

I det läget kan jag förstå att det gör han. Han kollar med mig innan han bokar in grejer. Så att det blir bra för oss. Jag vill också att det ska bli bra för oss, så jag kan tänka mig att börja stämma av med honom. Även om det är lite en begränsning av min individuella frihet, så förstår jag att det här är en bra grej att göra. Det gör mig mer relationell.

Och motsvarande lärdom åt andra hållet. Kan du lära dig av din “jag”-partner hur man skapar tid och plats för det som DU vill.

På så sätt kan vi båda hamna någonstans i mitten av skalan där vi både har kapacitet att känna in oss själva och VI-et. Kanske kan den tanken ge en liten ny vinkel nästa gång du irriterar dig på din käraste.