Från kontroll till hängivelse

En dynamik jag ofta ser i hetero-par där det finns en kompetent kvinna i relationen är att kvinnan tycker att hon vet bättre än mannen på många sätt. Hon vet hur man bättre: 

• Torkar diskbänken

• Lägger barnen

• Navigerar sociala situationer

Och sen smyger det sig vidare in i sovrummet: “ta inte på mig så”, “gör så”. Missförstå mig inte, det är såklart man ska berätta vad man tycker om i sängen, men det här är något annat.

Och sedan sitter hon och längtar efter en man som “bara tar henne”. Men genom att kritisera och micro-manage sin man finns ingen chans att den dynamiken ska uppstå mellan dem.

Läs även mitt inlägg och brist på respekt HÄR.

Inget att göra annat än att gå och sätta på ett avsnitt av Outlander och drömma sig bort till att vara med en man man känner sig magnetisk dragen till och som bara tar en. 

Var kommer kontroll-behovet ifrån?

Ofta har den här tendensen inte med mannen framför henne att göra. Om man inte känt sig trygg under uppväxten kan en coping-strategi vara att försöka kontrollera omgivningen. Ett sätt skapa förutsägbarhet när världen kändes oberäknelig. Den strategin kan följa med oss in i vuxenlivet och blir särskilt påtaglig i intima relationer.

“Välj en man du respekterar och hänge dig honom”

En gång hörde jag ett råd jag burit med mig, “välj en man du respekterar och hänge dig till honom”. Jag tycker det är ett bra råd, och att hänge sig är en underbar känsla. Tänk om vi istället litade på att vår man kan, är kapabel och att jag inte vet bäst. Det som infinner sig då, är avslappning.

Om jag litar på att det finns en kapabel man vid min sida, kan jag slappna av och behöver inte hålla allt. Och när en man känner min tilltro till att han är kapabel, blir han kapabel. Min förväntan och tillit får honom att kliva in i sin egen kraft, istället för att min misstro kastrerar honom.

Att hänge sig kräver mod och tillit

Om jag inte litar på män eller det maskulina generellt så kommer jag inte våga hänge mig i en relation. Om jag önskar börja bygga den tilliten finns först ett inre arbete att göra. Jag behöver bearbeta de upplevelser jag haft som eroderat tilltron och börja skapa en ny inställning i mina möten framåt.

Men om jag helt tappar bort mig själv då?

Det här är ju risken med att hänge sig åt någon, och därför många inte gör det. Vi tappar kontrollen. Helt plötsligt kanske jag inser att jag hängett mig åt någon som beter sig emot mina värderingar. 

Den här rädslan är verklig och för att våga hänge mig från en plats av egen auktoritet behöver jag kunna lita på att om han beter sig på ett sätt där jag inte längre känner tillit till honom, kan jag kommunicera var det brister för mig. Och omvärdera min hängivelse.

Hängivelse är alltså inte att bli en dörrmatta eller stänga av sitt eget omdöme. Det är tvärtom en aktiv handling – något du väljer att göra från en plats av styrka och tillit.

Hängivelse till det gudomliga

Att hänge sig i en relation, eller till kärleken som större koncept, är egentligen en smak av det tantriska begreppet Bhakti, som handlar om att hänge sig till det gudomliga. Att se sin partner som ett förkroppsligande av det gudomliga tränar oss i att se det gudomliga i allt och alla. Hängivelsen blir en väg till att uppleva att det inte finns någon separation mellan jaget, den andre och universum.

Något att börja med

Tillbaka till det praktiskt applicerbara. Att lita på någon och tappa kontrollen är en gåva som inte alla vågar uppleva. Om du har en man som du respekterar och du känner igen dig i det jag beskriver, skulle jag testa att välja inställningen att “han vet vad han gör” och att “han får göra på sitt sätt” och se vad som händer i er dynamik.

Läs mer om mig och mitt arbete här.

Om mig