Fäktas, flyr eller fryser du under press?
- Sofia Lindskog
- 27 apr.
- 3 min läsning

Vi kan ha alla verktyg för medveten kommunikation i världen men när vi hamnar under press kan de flyga rakt ut genom fönstret och vi agerar i något slags “default mode”. Känner du igen dig?
När vi hamnar i en situation som skapar sådan intern stress för oss att vi inte längre klarar av att hantera den, kickar överlevnadsinstinkterna in. Det här sker inte som ett aktivt val utan är kroppens inbyggda respons på ett upplevt hot.
Frontalloben (där vårt logiska och vuxna tänkande sker) får tillfälligt kliva åt sidan, och amygdala - hjärnans larmsystem - tar kommandot. Nervsystemet har då några automatiska strategier för att hålla oss säkra:
Fäktas: gå till attack, gå rakt in i en konflikt
Fly: Försöka dra, fysiskt eller mentalt/emotionellt
Frys: Vi kan helt plötsligt varken prata eller röra oss
Bli medgörlig: Vi spelar med och är till lags på bekostnad av våra egna behov
När du upplever relationell stress, vilken av de här beteendena brukar du luta dig åt? Vi har oftast någon av dessa som vi faller in i, nästan per automatik.
Konsekvensen för relationen
Att stå på andra sidan av någons stress-respons kan vara väldigt utmanande. Att bli attackerad kan väcka rädsla, att någon drar mitt när det är som jobbigast kan väcka känslor av övergivenhet, när någon fryser och blir okontaktbar kan vi känna oss uppgivna osv.
Inte sällan leder dessutom den ena personens stress-respons till att den andra går in i sitt. Och två triggade personer brukar inte vara så bra på att lösa konflikter tillsammans.
Notera och nämn din trigger
En av de mer hjälpsamma sakerna du kan göra för din relation är att börja notera dina stress-responser. Det börjar med att du funderar kring dem i lugn och ro när du inte är i affekt.
Steg 2 blir att du noterar i stundens hetta, vad du känner för, kanske kan du inte stoppa din impuls att dra eller gå till attack här men du lägger kanske för en sekund märke till att du har ett val.
Steg 3 är där det börjar bli intressant relationellt. Du kan här skapa tillräckligt avstånd mellan din impuls, och ditt följande av impulsen att du hinner namnge och dela vad som händer i dig före, tex. “Nu märker jag att jag håller på att stänga ner”, “Nu känner jag för att springa härifrån”, "Nu känner jag för att berätta för dig vilket jäkla rötägg du är”.
Om du här har turen att ha en partner som kan höra dig och säga, tex. “Tack för att du stannar kvar”, har du hamnat i en ny sits. Helt plötsligt agerar du inte direkt på din impuls utan har ett val.
Handlar inte om viljestyrka
För att klara av att namnge din impuls krävs att det inte är amygdalan som har all kontroll utan att frontalloben får vara med på ett hörn. Och det här går att träna upp. Det är det här som kallas att reglera sitt nervsystem. Att arbeta upp förmågan att delvis kunna plocka hem sitt “vuxna jag” även i de mest pressade situationer. Att reglera nervsystemet handlar alltså inte om viljestyrka, utan om att lugna systemet så att du kan tänka igen.
Det finns metoder för att träna upp den här förmågan, som till exempel olika typer av fokuserad andning, att inta vissa fysiska stanser för att signalera trygghet till nervsystemet eller andra fysiska knep som att doppa ansiktet i kallt vatten. Det här är bara några exempel och om du är intresserad av nervsystemsreglering så kan du höra av dig för fler resurser och tips.
Läs också här om du vill veta mer om mitt arbete:


Kommentarer